Svenska skolan Fuengirola

Idag var dagen kommen som jag tidigare pratat om. Eternal Running. En mil. 70 hinder. Det hade tyvärr inte hunnit bli så mycket träning jag hade hoppats inför det men det gick ändå. Dagen började inte så bra. Vi skulle samlas kvart i nio vid skolan för att åka till stället som låg ungefär en timme härifrån. Men trots att jag visste det var dragningskraften för stor till sängen så jag råkade ligga kvar lite för länge och fick bråttom. Det blev att snabbt packa ihop saker som man behövde och en snabb frukost, kanske inte det smartaste då man bör äta bra innan en sådan här utmaning. Sedan blev det en ofrivillig uppvärmning på vägen till skolan, tyvärr var det två timmar innan start och vi skulle sitta i en bil i en timme så jag tror det snarare stjälpte än hjälpte, men det var inte mycket jag kunde göra, får skylla mig själv. Jag kom ändå försent till skolan(det är verkligen nåt med mig och tider som inte kommer överens) och vi drog iväg direkt. Efter lite gps trubbel kom vi till slut fram till Alozaina där det skulle hållas, och det ösregnade. Kan inte säga att jag var jättetaggad men samtidigt var det så bedrövliga förhållanden att det blev kul. Sedan var det ju såklart trassel med vår bokning så vi fanns inte med på listan, det blev ganska stressigt men det löste sig, sju minuter efter att loppet startat... Så utan uppvärmning och utan tid för att uträtta sitt behov var det bara att bege sig ut i den leriga vägen. Vi kom ganska snabbt till klungan då hindren skapade en flaskhals. Fyfan vad jobbigt detta var. Först någon kilometer på extremt leriga vägar och sedan två kilometer uppför i berget. Det var inte en liten sluttning kan jag säga utan tänk er en mördarbacke, i Två. Fucking. Kilometer. Efter detta var det nedför lika långt och brant tror jag så man fick upp en nästan läskigt hög fart, om man ramla skulle man inte stanna på ett bra tag kändes det som. Sedan var det krypande  under stängsel, i kloaker, springandes i hala diken bland annat. Efter det kom det ännu en brant uppsluttning som tog oss in i staden. Det var en mysig liten typisk spansk bergsby och det var kul att få se lite av den också. Sedan kom vi till arenan där de flesta av hindrena var och där började det riktigt jobbiga, och roliga. Krypandes under taggtråd och en bil i leran, klättrandes över kontainrar, klättrandes upp och ner för höbalsväggar, hoppandes över stora luftfyllda hinder och åkandes rutchkana ner i lervatten till brösthöjd med mera. Det jobbigaste måste nog ha varit alla dessa zoner med taggtråd, då man behövde hasa sig fram med hela kroppen på marken vilket skapade rejäla skrapsår på armarna och bena(var kanske inte så smart att springa i shorts och t-shirt). Fast det ondaste var när jag skulle hoppa över en sådan där luftsak för första gången och ser på vägen ner på andra sidan att det är någon som sitter ner skadad precis där jag ska landa, jag lyckades väja någorlunda i alla fall men det resulterade i att jag landade på huvudet i leran, som rev upp ett sår. Var inte så taggad på taggtrådsbitarna efter det men tog mig igenom det ändå. På sista hindret som också var att man skulle hoppa över liknande luftkuddar fast denna gång flera i serie så råkade jag hamna fel i en landing och landade på svanskotan, som gav en otrolig smärta och jag behövde vila ett tag eftersom det var tre fler kuddar att hoppa över. Men några snälla löpare hjälpte mig tillbaka i tävlingen, och jag kunde ta mig i mål efter att ha varit ute i ungefär 1 timme och 55 minuter. Herregud. När jag kom hem la jag mig i sängen ganska direkt, av någon anledning hade jag planerat att plugga fysik inför provet imorgon men det kan jag ju säga inte har hänt. Jag upptäckte även hur mycket jag skrapat upp mig egentligen, inte direkt så att jag tänkte så mycket under loppet. Inte så trevligt. Ja, detta blev ett riktigt långt upplägg om en dag men jag är svintrött och det var verkligen roligt. Har aldrig sprungit något sådant här tidigare och är riktigt stolt att jag genomförde det. Jag tog även använding av den actionkameran jag fick i julas så bilder har jag faktiskt, men de är inte så jättebra eftersom jag behövde hålla den i handen hela loppet då jag inte har något spänne till den.